Om mig
Vem är Hans Törne?
Vem är jag och vad har jag för bakgrund? Det kanske är på sin plats med en kort presentation. Jag föddes 1960 och efter min utbildning började jag jobba som naprapat kandidat 1979 och fick legitimation av Socialstyrelsen 1994. Jag startade mottagningen i Norrtälje 1980 där jag fortfarande är verksam.
Min historia
Jo, det hela började med att jag som 15-åring råkade ut för en ganska allvarlig ryggskada. Efter träning med skivstång fick jag kraftig ryggvärk och ischias som strålade ända ut i mitt vänstra ben till och med foten.
Jag uppsökte läkare med mina besvär. Han föreslog ingen aktiv behandling förutom vila och värktabletter men uppmanade mig att kontakta honom igen om inte besvären försvann inom 14 dagar.
För att göra en lång historia väldigt kort så förstod jag vid tredje återbesöket cirka två månader senare att jag inte skulle få ytterligare hjälp av läkaren när han med allvarlig min talade om för mig att det inte fanns ytterligare behandling att ge (!) och att forskningen inte avancera längre inom detta område. Jag skulle få lära mig att leva med mina besvär!
Jag vill understryka att jag inte på något sätt har för avsikt att kritisera läkaren i detta fall utan kan bara konstatera det faktum att varken han eller jag vid denna tidpunkt inte hade någon kunskap om hur denna typ av besvär faktiskt kunde behandlas.
Du som har eller har haft en kraftig lumbago-ischias (ryggskott med samtidig värk i benet) vet hur det känns! Det är svårt att förklara hur det känns för den som inte råkat utför detta men jag kan avslöja att smärtorna kan bli väldigt påtagliga och plågsamma.
Jag ställde mig frågan, skulle det verkligen vara på det här viset? Finns det verkligen ingen hjälp mot detta ? Om man gick till doktorn så fixade han/hon väl de besvär som man sökte för, eller? Den inställningen och tron hade jag haft innan allt detta hände.
Nåväl, efter mycket om och men fick min far höra talas om en “gubbe”, en “kotknackare” som var duktig på ryggar. Han hade sin mottagning en bit utanför Uppsala och dit åkte vi i ett desperat försök att få hjälp. Jag visste ingenting om vad som skulle hända, ingen hade hunnit skrämma upp mig och varnat mig för “kotknackare som bryter ryggen åt alla håll och kanter”.
Du vet, sådana uttalanden som kommer från folk som aldrig varit hos en “kotknackare”. Så jag var ganska avslappnad och nyfiken på vad som skulle komma att hända. Det visade sig vara en duktig person med erfarenhet av de specifika problem som jag hade. Han förklarade vad det var som gav upphov till mina smärtor och vilka möjligheter det fanns att behandla detta. Efter några besök hos denne “kotknackare” var mina besvär nästan helt borta. Inte helt, men jag var ljusår från de smärtor jag haft tidigare! Otroligt och helt fantastiskt!
Allt detta gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Denne man som litet sarkastiskt gick under benämningen “kotknackare” hade visat sig ha enorm erfarenhet och kunskap och i stort sett botat min värk med mycket knappa resurser. I stort sett med sina bara händer. Helt otroligt – en sån skulle jag också utbilda mig till!
Jag bestämde mig för att utbilda mig inom kiropraktiken och började glatt leta efter utbildningar. Det visade sig emellertid rätt snabbt att det inte fanns någon utbildning till kiropraktor i Sverige. Men i USA fanns utbildningar fick jag reda på. Det var bara ett problem, det var dyrt, mycket dyrt att plugga till kiropraktor i USA. Fem år med kursavgifter, litteratur, bostad och så gärna något att äta. Nej – det gick inte, jag hade helt enkelt inte råd. Fortsatt letande gav resultat – jag hittade en fyraårig utbildning till naprapat. I Stockholm till och med. Men vad var nu naprapati för något? Efter närmare granskning visade det sig att utbildningen till naprapat passade mina intressen ännu bättre än kiropraktorsutbildningen. Jag lyckades komma in på utbildningen på dispens, trots att jag var lite för ung och tog examen 1981, strax innan jag fyllt 21 år och har sedan dess arbetat som naprapat.
